Det är meningen att jag ska vara fet.
I tisdags vaknade jag upp med världen tyngsta huvud. SJUK.
Det är tydligen inte meningen att jag ska träna. Min kropp vill vara fet och må dåligt.
Tennisbollar i halsen, cpmycket snor, feber you name it.
Så jag har legat på soffan och mest tyckt synd om mig själv. För någon dag sedan så kände jag mig ganska okej iaf så jag och anders gav oss ut på en kortispromenad bara för att röra på mig lite grann iaf.
Skit ner dig sa min kropp och den natten fick jag 100 graders feber, drömde massa konstiga drömmar, yrade och sov inte mycket alls.
Idag så känner jag iaf att det är på bättringsvägen. Ingen feber och ingen huvudvärk, framsteg må jag säga. Så jag och Anders tänkte ge oss ut på en liten tur, kolla runt på berget och sånt. Vi tar bilen, jag värgar att gå nå mer.
Hugo mår mycket bra för er som undrar, han är inte sjuk. Han har sprungit på mig när jag har försökt sova, försvunnit under skafferiet, hoppat i papperskorgen och skitit överallt.
Anders kallar honom för bajsmaskinen. :)
Imorgon ska de jobbas! Hare
jag är brutalt inställd på samma, sen måste jag säga att det känns extremt tryggt när jag vet att min favvofamilj har det bra, och du, inget hot men har ni död på hugo, då vet jag inte vad jag gör ;P
btw saknar er jätte mycket!!