Martina Alice Linnea Norberg Hägg

Ja, då var det dax att berätta om min, jojjo, Maria och Agda 27s resa till Mariestaf och Håkan.

Klart ni undrar hur fan vi kom på den smarta planen.
Jo, allting började med att när jag kom hem från Karlskoga (Maria och Jojjo var på kupan) så gick jag in på Håkans hemsida och såg att han som sagt spelade i Mariestad, så jag slängde iväg ett sms till Grazze och sa att vi skulle dit. Och vipps så var det bestämt.

På söndagen efter jag hade slutat klockan 3 stog Maria och Jojjo och väntade på mig så att vi skulle komma iväg nån gång. Maria skrek som en arg morsa til mig om att jag skulle öka. Inte ens en jävla cigg fick jag ta. Ja, då är det brottom!
Hämtade röda faran och efter mathämtning och lite annat smått och gott bar det iväg. Mot Mariestad. Vi insåg att vi hade ganska brottom så röda faran fick lägga manken till och gäsa på lite extra. snittet var väl 140 sisådär. ;)
+ att vi/jag höll på att riva en hel bensinmack.
19.00 skulle Håkan börja spela. 19.15 anlände vi till folketspark i Mariestad. Vi skyndade oss fram till scenen och verkligen gick och ställde oss längst fram. Ja, vi gick typ lämgst fram. Ni förstår trycket va ;) Haha.

Håkan var underbar som vanligt. Det var solnedgång, inte ett moln på himlen och allting var bara sjukt underbart. Och det bästa var att han kände igen oss. Det var roligt :) Och låten "kärlek är ett brev skickat tusen gånger" satte verkligen sina spår efter denna kväll. Helt sjukt!

Nöjda och glada satte vi oss sedan i röda faran och begav oss mot ett stort svart moln som vi såg ligga över Dalarna.
Trötta som fan var vi också!

Maria; - Åh kolla flamman!
Marre; - Åh! en rondell!
Dunk dunk dunk.
Eh, ja! Det var den historien.

Många mil senare kom vi till ÖRÄBROÄ! där vi stannade för att köpa lite vatten. Tror ni att det skulle gå smidigt? Nej just de. Jag kör på avfarten och sedan kör jag på påfarten tillbaka mot Mariestad. Och sen var vi in någonstans och surrade innan Grazze visade oss vägen tillbaka. Så fick även vi lite vatten.
Trött som satan höll jag på att dö bakom ratten och dom sista milen fick Jojjo ta över ratten! Och hur mycket jag än försökte att hålla mig vaken så gick de inte! Jag däckade som så många gånger förr som en liten bebis i baksätet. :)