Snipp, Snapp, SLUT..
Jag fick mig just en tankeställare när jag såg Jennys kommentar. Hade det varit någon annan än Jenny, typ vem som hellst, så hade jag skrivit "Du sa att jag skulle få din bloggadress, men eftersom jag inte fått den så kan jag dissa hur mycket som hellst, slut!"
Men nu var det Jenny som skrev.
Jag minns när Jenny var min chef och vi festade tillsammans. Hon lovade mig att vi skulle skeda men ist drog hon iväg med nån radom grabb. Jag vart arg och skickade ett sms i stil med "Din jävla slampa, gå och dö". Ungefär. Och jag var kraftigt berusad må jag då säga. Jag fick inge mer svar av Jenny den kvällen.
Nästa dag när man började jobba typ 12 som alla andra stormar Jenny in omklädningsrummet och frågar vad fan jag håller på med. Alla andra medarbetare ser helt vättskrämda ut och alla stirrar på mig. Jag kan inte annat än att skratta och säga att hon faktiskt bröt sitt löfte. Jenny skrattar också och går ut.
Eftersom som Jenny tydligen var farligt (vissa tyckte det) när hon jobbade på McD så undrade ju såklart alla vad jag hade gjort för att förtjäna denna utskällning. "Äh, jag råkade kalla na för slampa bara".
Sen trodde alla att jag skulle få sparken.
Och varför skrev jag allt detta? Ja, det undrar jag också. Det jag skulle komma fram till var att man skriver inte vad som hellst till Jenny. Men genom att skriva hela den här storyn så har jag kommit på att det var alla andra som vart rädda inte jag! Och Jenny är inte ens min chef längre, hon kan inte avlusa mig på jobbet, hon kan inte ens göra det på fritiden. Så jag kan skriva VAD JAG VILL! HA.
DU SA ATT JAG SKULLE FÅ DIN BLOGGADRESS, MEN EFTERSOM JAG INTE FÅTT DEN KAN JAG DISSA HUR MYCKET SOM HELLST, SLUT!
Nu har jag lekt med döden tillräckligt idag. Och det här inlägget handlade inte alls om det som det skulle handla om. Det var ett helt inlägg om Jenny (känn dig hedrad) ist för att det skulle handla om mig, hur ensam jag var inatt eftersom Anders råkade bli kvar i Leksand och råkade dricka öl. Slut på han också.
Men nu var det Jenny som skrev.
Jag minns när Jenny var min chef och vi festade tillsammans. Hon lovade mig att vi skulle skeda men ist drog hon iväg med nån radom grabb. Jag vart arg och skickade ett sms i stil med "Din jävla slampa, gå och dö". Ungefär. Och jag var kraftigt berusad må jag då säga. Jag fick inge mer svar av Jenny den kvällen.
Nästa dag när man började jobba typ 12 som alla andra stormar Jenny in omklädningsrummet och frågar vad fan jag håller på med. Alla andra medarbetare ser helt vättskrämda ut och alla stirrar på mig. Jag kan inte annat än att skratta och säga att hon faktiskt bröt sitt löfte. Jenny skrattar också och går ut.
Eftersom som Jenny tydligen var farligt (vissa tyckte det) när hon jobbade på McD så undrade ju såklart alla vad jag hade gjort för att förtjäna denna utskällning. "Äh, jag råkade kalla na för slampa bara".
Sen trodde alla att jag skulle få sparken.
Och varför skrev jag allt detta? Ja, det undrar jag också. Det jag skulle komma fram till var att man skriver inte vad som hellst till Jenny. Men genom att skriva hela den här storyn så har jag kommit på att det var alla andra som vart rädda inte jag! Och Jenny är inte ens min chef längre, hon kan inte avlusa mig på jobbet, hon kan inte ens göra det på fritiden. Så jag kan skriva VAD JAG VILL! HA.
DU SA ATT JAG SKULLE FÅ DIN BLOGGADRESS, MEN EFTERSOM JAG INTE FÅTT DEN KAN JAG DISSA HUR MYCKET SOM HELLST, SLUT!
Nu har jag lekt med döden tillräckligt idag. Och det här inlägget handlade inte alls om det som det skulle handla om. Det var ett helt inlägg om Jenny (känn dig hedrad) ist för att det skulle handla om mig, hur ensam jag var inatt eftersom Anders råkade bli kvar i Leksand och råkade dricka öl. Slut på han också.
Kommentarer
Trackback