Martina Alice Linnea Norberg Hägg

Jag trodde aldrig att jag skulle klara av och göra det som jag gjorde igår.
Det är nog något som jag aldrig trodde att jag skulle orka. Men jag känner det, jag är en god bit på väg nu.
Att säga det jag sa till dig igår. Jag är riktigt stolt över mig själv. Men jag har ju en del person och tacka också faktiskt. Nu öppnar jag ett nytt kapitel i mitt liv.

Förlåt mig för det jag gjort.
Men faktiskt så ångrar jag mig inte.
Du kan väl försöka och förstå mig också,
bara lite.
Och nu kom du in på msn,
FAN!
det svider verkligen i hjärtat.

Men nu är det dax!
Dax på riktigt att vandra vidare.
Att se ljusklimtarna ist för allt mörker.

(Även om det fortfarnde finns en idiot kvar i mitt liv som aldrig väl släppa så,
så skiter jag i det nu. Jag är värd mycket bättre än så).


Och sen sist men inte minst, tack för en supertrevlig sväng på flamman igår Henrik och Kulan.
Ni är grymma grabbar! (:

("Och hon oftast är intresserad av dom killar som man egentligen "inte får röra" så hon får en liten utmaning!")

Nu gör jag precis såhär igen. Fast nu är de nog värst av alla gånger..
Jag sitter här, borde sova eftersom jag ska upp ganska tidigt imorgon. Fy.
Men vad värre är, är att jag är förkyld som en gnu och behöver sömnen ännu mer just nu..
Hela jag är helt igen täppt! Måste gå till apotekt imorgon & införskaffa mig nässpray! Och kanske något annat fint mirakelmedel, men något sådant lär det väl inte finnas. Annat var det i Namibia, då fanns det värsta grejerna på pick&pay (som ika maxi typ).

Justja, på tal om det. Jag skulle ju göra en sumering av allting därifrån. Jag tror jag har hunnit smälta allting nu faktiskt... Men nu är det bara tiden som fattas. Skolarbeterna har har omringat mig och dom är flera meter höga! Hjälp!
Nej fan.
Jag ska ju ha redovisning imorgon i filosofi.
Titt, se var bra det går för mig!

Okej, nej nu! Nu ska jag sova! Först ska jag bara ta mig en grogg cocilana, mumma med hostmedicin!  Hejs.

Har nyss lyckat snokat mig in på Hulas blogg och när jag läser det förstår jag hur bra han kommer ha det. Och hur mycket jag vill åka tillbaka. Precis någonting sånt jag ska göra. Fast, jag tror jag väljer Namibia igen.
Dels för att jag har lärt känna staden och jag vet att dom behöver all hjälp dom kan få.
Och jag har vänner där, helt otroligt underbara fina vänner. Som jag saknar så inninorden.
När jag går ut skolan så ska jag åka tillbaka till Namibia och kanke volontära på det AIDS Centret som vi var på. Eller varför inte spendera ett bra tag med ungarna från barnhemmet? Jag vill tillbaka dit igen, och jag ska tillbaka dit igen.

Innan jag var där så hade jag tänkt tanken många gånger att åka ner och göra något sådant, men jag visste att de inte skulle bli någonting utav det. Utan det var mest en av alla mina tankar. Men efter att ha varit där så har man fått en helt ny inblick i allting. Nu ska jag verkligen göra någonting utav min tanke. Alla leva som dom många gör där nere skulle inte vi inte ens kalla ett liv. Men männsikorna där är så tappra, och framför allt stolta över det dom har. Att få hjälpa någon/några där nere skulle vara guld.
Shitshitshit vad jag måste göra detta nu!

Om alla såg det som vi har sett under våran fantstiska resa skulle jorden se annorlunda ut.



(Här hade jag tänkt och lägga upp en jätte fin bild på mig och ett barn från villa colorful. Men tyvärr så har Ida så att man inte kan kopiera från hennes bd.. Men det kommer väl sen när jag får alla bilderna :)

Och jag vet inte vad ska säga riktigt. Jag har inte hunnit landat riktigt än tror jag. Nog för att faktiskt var snart var 24h sen jag kom hem så tar hela denna resa ett bra tag och smälta.

Jag tror jag får återkomma senare.. Jag är hemma och mår bra iaf. Och jag längar redan tillbaka.
Tack alla för världens bästa resa! <3